pekinganka

Hej kära läsare! Det var ett tag sen sist, men nu är vi tillbaka bakom spakarna för att uppdatera er om den senaste veckans strapatser.

Vi börjar med Aonang. Vi åkte dit med båt efter vår visit på paradisön Phi Phi. Väl i Ao nang checkade vi in på vårt hostel; Baanlay bungalow. Ett jättebra ställe med bra läge och Frukostbuffé!!! Första kvällen i Aonang kollade vi in stället och hittade ett mysigt litet gatukök med en söt kvinna som stod vid ett gasolkök och lagade Phad thai. Det var hennes yngre son som var en flitig inkastare/servitör som såg till att vi hamnade på ett rangligt bord med platspallar att sitta på. Med en god men rätt enkel middag i magen strosade vi runt bland stånden och kikade på kläder, kepsar mm.

   Dag två i Aonang gick vi tidigt ner på stranden och lade oss längst bort där det var finast strand och konstigt nog väldigt lite folk som hade slagit sig ner. Vid 13 tiden på dagen märkte vi varför. Det började med att en liten apa kom hoppandes ner från ett träd, vi betraktade apan och mumlade åååå vad söt för vi trodde det var den enda. Efter tio minuter fanns där ca 30 apor springande runt oss som galningar. Dom tog all mat man hade och satte sig på våra handdukar och började gräva i folks väskor, de var som tokiga. Vi kunde inte lägga oss ner och sola för än ca 2 h senare då i alla fall hälften hade hoppat upp i träden igen.

   Den tredje dagen i Aonang åkte vi över till Railay beach. Där hyrde vi kanoter och paddlade över till en annan strand som var minst lika fin, och sen paddlade vi runt några öar och lät benen hänga över båtkanten ner i det ljumna kristallklara vattnet. Var grymt härligt. Vi stannade till på Railay beach och käkade en välförtjänt lunch efter all paddling. På eftermiddagen sjönk vattnet bort och solen hade stekt på våra axlar hela dagen, så vi kände oss nöjda för den dagen och tog en longtailbåt tillbaka till Aonang. På kvällen åt vi en god thaimiddag och Johannes tog sig en skön massage. Sista dagen i Aonang tillbringades mestadels på stranden.

Dagen efter var det återigen dags att packa väskan och dra ett nytt streck på kartan. I en fullpackad minibuss styrdes kosan söderut mot ön Koh Lanta.  

I ett mycket mysigt hostel fann vi vårt boende på den södra delen av den ganska platta och långa ön. En trevlig dam mötte och hälsade oss välkomna med ett stort leende på läpparna. Efter att ha sett de nästan väl stora rummen kunde vi konstatera att så här bra hade vi nog aldrig bott för 100 kronor per person. Vistelsen här kunde knappast börjat bättre!

För att göra transport och utflyker mer effektiva valde vi att första dagen hyra moppar och på egen hand ta oss an det ön kunde ha att erbjuda. Att vi inte är i Sverige längre blev vi varse med en gång. Inte nog med att vägarna var smala och slingriga och att vänstertrafiken inte sitter i blodet. När vi susade fram och njöt av utsikten som tornade upp sig då vi gjorde en svag högersväng hände något vi inte riktigt var beredda på… Mopeden ett tjugotal meter framför oss gjorde en till början helt oförstålig inbromsning följt av en tvär sväng som nästan fick fordonet att slå runt i sladd. Mot föraren och dess passagerare ser vi sedan hur någonting reser sig från marken och på ett ögonblick gör ett hugg med sylvassa tänder samtidigt som den viker ut den karakteristiska skölden. I våra huvuden kommer genast gamla mycket dåliga minnen från förra veckan tillbaka. Vi tänker ”nej nej nej inte en orm till”!  Avståndet fram till ormen blir färre och färre samtidigt som vi bromsar med full kraft för att slippa syna dess tänder alltför noga. Som tur är har vi marginalerna på vår sida även denna gång och svischar förbi ormen ett par decimeter bakom dess stjärt alltmedan den hasar sig mot andra sidan av väggrenen.

Ni kanske redan nu har listat ut vad det var för monster vi mötte där på landsvägen. Om inte kan vi informera om att ormen i dess rätt bemärkning tillhör släktet Kobror och just detta exempel var inget annan än en ca 1,5 meter lång Kungskobra. Ett bett av denna djungelns konung leder utan tvekan raka vägen till herr Lucifer. Nog är vi allt inte i Sverige längre…

Efter denna omskakande händelse behövdes givetvis mycket vila och en hel del sol och bad. Sagt och gjort. De kommande två dagarna tillbringades nästan uteslutande på sköna stränder där vi i skuggan av vajande palmer latade dagarna igenom.

Tredje och sista heldagen på Koh Lanta skulle dock ägnas till något helt annat än latande på stranden. Samtidigt som tuppen steg vi upp för att halvt i drömmarnas värld, halvt i den riktiga bege oss till ”Lanta Thai Cookery School” där vi på fem timmar skulle bli hejare på thaimat. Visst gick det bra också. Efter fyra veckor med enbart restaurantmat kändes kniven lite ovan i hand. Men efter hackande och skivande av allt från lökar till curry satt tekniken där den skulle och efter dagens slut tror jag vi alla var ganska nöjda med vår prestation. Mätta och fyllda med inspiration lämnade vi köket med ett smil på läpparna.

I och med detta vill vi säga hej då till Thailand samtidigt som vi blickar fram mot vårt nästa stopp på resan. I morgon väntar först sju timmar i minibuss innan vi äntrar båten som tar oss ut ur Thailand och in i Malaysia där ön Langkawi utgör första hållplats. Hur länge vi blir där är just nu oklart. Det ska dock bli både intressant och roligt att få se ett nytt land i denna del av planeten. Vi hoppas det bjuder på många härligheter.

Nu återstår bara att säga god natt och följa med John Blund på en sväng innan den där förbannade klockan kommer ringa rysligt tidigt i morgon. God Natt!

Ps: Grattis Grattis till mamma Maud som fyller år idag och lille Göran som hade sin dag igår!!

Puss från oss alla!!

 



Glada miner i Ao Nang


Kajakpaddling vid Railay Beach och Phra Nang





Phra Nang beach


Malin och hennes nya bästis



På väg till en strand på Ko Lanta


Är året 1945... eller?


Johannes koncentrerar sig på Phad Thaien.


Mat-tant Wallin