pekinganka

15-22 februari

Hej på er kära läsare!

Ni tror väll inte att vi har glömt bort er bara för att bloggen legat ödsligt tom den senaste veckan? Nej självklart inte! Vi har tvärt om varit fullt sysselsatta med spännande och roliga aktiviteter som vi nu tänkte delge er. Vi tar det hela från början för enkelhetens skull.

Till Borneo kom vi med flyg från miljonstaden Kuala Lumpur. Vi tog mark i den stad som ligger utmed Borneos nordvästra kust och heter Kota Kinabalu. Staden är inte känd för att vara den finaste vilket vi blev varse då vi inkvarterade oss på ett litet hostel med röklukt som låg som oktoberdimma i rummen och kackerlackor som dansade polka över väggarna. En natt i denna stad fick räcka sa vi och bokade en bussbiljett till nästkommande dag och som skulle ta oss rakt över ön till den västra sidan där det lilla samhället Sepilok väntade.

Sepilok är beläget ungefär två mil från den västra kusten och ligger tätt inlindad i regnskog. Under bussresan hit fick vi se hur fantastiskt vackert Borneo kunde vara med enorma vidder av regnskog som ringlade sig upp och ner för höga berg och djupa dalar. Regnskogen varvades tyvärr med stora plantage palmolja som talar om en annan bild av Borneo. Den som håller på att förgöra hela landskapet och allt djurliv som lever här.

I Sepilok handlar allt om en sak. Nämligen ”Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre”. I årtionden har man här ägnat sig åt att rehabilitera Orangutanger som av olika anledningar inte kunnat ta hand om sig själva ute i djungeln. De matas och får den omsorg de behöver innan de är reda att möta skogen på riktigt igen.

Tidigt den första dagen i Sepilok vaknade vi med något trötta ögon efter mycket resande de senaste dagarna. Och inte blev vi mycket piggare då vi öppnade dörren för att kila ner till frukostbordet och få i oss lite att äta. I dörröppningen blev vi stående och det gick med ens upp för oss varför det kallas regnskog. Himlen hade under natten visat sina krafter och ett dånande regn slog mot marken framför oss. Det forsade och forsade och forsade vatten från himlen som bildade stora floder längs marken. Suck tänkte vi. Som tur är finns det ett gammalt ordspråk som säger att ”Det finns inga dåliga väder. Bara dåliga kläder” vilket vi anammade och rustade oss i våra dittills oanvända ponchos för att traska iväg till centret i hopp om att få se några fina apor. Nu är det ju så att aporna visade sig vara lite mer bekväma än vad vi hoppats på. Eller smarta om man så vill. Jag menar… varför jaga bananer och visa upp sig för turister när man kan ligga och ha det skönt under en palm och slippa bli blöt… En enda stackars orangutang visade upp sig under några minuter innan han försvann och lämnade oss åskådare besvikna kvar i regnet.

Men skam den som ger sig. Vi beslutade att ta en extra dag i Sepilok för att ha chansen att se mer av aporna. Till nästa dag hade regnet äntligen lagt sig och hoppet om att aporna nu skulle vara mer aktiva blev allt starkare. Väl framme vid centret möttes vi så av en ljuvlig syn. Plattformen som dagen innan legat så ödsligt tom var nu full av liv. Två kraftiga orangutanger stoltserade sig och ett hundratal andra mindre apor ville också vara med och leka. Det var ett virrvarr av lekande och skuttande apor som var en fröjd för ögat. Denna gång lämnade vi centret nöjda och belåtna med kamerorna fulla med bilder!

Att åka till Borneo utan att ha sett den mäktiga Kinabatangfloden och dess rika djurliv vore mycket tråkigt resonerade vi alla. Därför valde vi att under tre dagar och två nätter följa med på en flodtur som skulle visa sig bli mycket lyckad. I turen ingick boende djupt inne i djungeln precis utmed floden, fyra stycken båtturer fördelade jämt över dagarna samt även en djungelpromenad. Oron över att vädret inte skulle vara på vår sida var stor då vi tog plats i den lilla båten för första gången på eftermiddagen samma dag som vi kom till floden. Dock lättade molnen ganska omgående och vi kunde allt eftersom koncentrera oss mer på träden fulla med djur än hur molnen rörde sig över himlen. Och vilka djur vi fick se! näsapor, babianer, makaker och till och med några vilda orangutanger svingade sig till vår förtjusning från trädtopp till trädtopp.

Dötiden mellan aktiviteterna tillbringades allt som oftast i den tillhörande restaurangen där mat serverades tre gånger per dag och guidernas historier om jättelika pytonormar och krokodiler satte skräck i den brokiga skaran svenskar, norrmän och kanadensare som var med på färden.  

De tre dagarna gick i ett rasande tempo och när vi summerade den lyckade turen hade vi inte bara klarat oss utan en droppe regn. Vi hade även utom apor fått se varaner, giftiga ormar och en livs levande krokodil på fem meter. Vi förstod då att deras avrådan om att bada i floden var fullt befogade…

I skrivande stund befinner sig Malin och Fredrik återigen i staden Kota Kinnabalu där vi planerar att bestiga det 4095 meter höga berget Mt Kinnabalu. Om vi kan göra det visar sig i morgon då vi ska bege oss till turistinformationen för att höra oss för hur vi går till väga.

Sofia och Johannes sa i morse adjö till Borneo och tog flyget till Kuala Lumpur för att därifrån bege sig till ön Perhentian utmed Malaysias östra gräns till Thailand.

Våra vägar kommer senare under resan mötas igen. Var och när är oklart men senast i Singapore där vi tänker tillbringa ett par dagar innan färden tas oss vidare till Kina och Peking.

Hej svejs och på återhörande!










Orangutanger på Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre


Tre glada svenskar med paraplyer i högsta beredskap


Morgondimma på Kinabatangfloden


Makaker utmed floden





Näsapa


Varan





Orangutang i trädtopp utmed floden





På djungeltur med stövlar och igelstrumpor


Skymning på Kinatbatang